Header Search

Historik


Jag heter Katarina Jeansson och driver sedan 1986 Dillbergs tillsammans med min man Lennart!

Dillbergs Bokhandel är en av Sveriges fem äldsta boklådor!

Vill du ta del av vår historia har jag gjort en komprimerad bild av historien som börjar 1832. Vill du läsa mer kan du köpa min mammas bok som hon skrev när bokhandeln fyllde 150 år (1982). Boken heter ”Kalmarminnen” och min mamma hette Gun Jonsson. 98:-

Kalmar stads förste ”riktiga” bokhandlare hette Axel Fredrik Wåhlin.

Utan prestbevis, men med af Rector Gymnasii derstädes. Fr. Ad Ramström d.23 Febr.d.å. utfärdadt. Af Biskopen Thyselius videmerat bevis, uti hvilket är intygadt, att han är född i Björkviks socken af Södermanlands län den 27 december 1811, har genomgått skolan och gymnasium i Strängnäs, äger en Theologiers berömliga insigter, visat i sin lefnad ett stadgadt uppförande. Har begått H.H. nattvard och är vaccinerad.. Bokhandeln hade sina första lokaler där dagens Hotel Witt fastighet ligger. Då delade man lokaler med tryckeri och tidningsredaktion. Allt som hände i staden gick via ”boklådan” vilket innebar att Wåhlin snabbt lärde känna människorna. Läsecirklar anordnades även på denna tid fast som medlem fick man lämna pant i guld, silver eller penningar motsvarande värdet av de lånade böckerna.

Öppettider var mellan 9-12 samt 14-17. Inför julen hålls öppet till 9 på kvällarna trots att det endast fanns två stycken oljelyktor i hela staden. 1843 blev Wåhlin antagen som kommisionär till Svenska Förlagsföreningen vilket innebar fasta priser och att förlagen lånade ut sitt lager som efterhand när det såldes kunde betalas av bokhandlarna. Kunderna betalade Wåhlin lite när de hade råd och Wåhlin uppmanar i flera annonser att kunderna ska betala sina skulder i början på året. Wåhlin skaffar ombud i Döderhultsvik, Mönsterås, Borgholm och Bergkvara.

Ekonomiskt var det mycket arbetsamt och 1853 var konkursen ett faktum.

Den nye bokhandlaren var från Malmö och hette Carl Snöberg, 29år. Snöberg flyttade bokhandeln från den lilla, trånga affären på S.Långgatan till en betydligt större och bättre lokal vid Stortorget 34 där han fick vara ensam bokhandlare i 13 år på stadens bäste läge. Snöberg var också en av de första i staden spm lät inreda gasbelysning i sin affärslokal.

Snöberg drev sin bokhandel med energi och annonserade flitigt om böcker, papper och musikalier. Hans fru gick bort i TBC endast 40 år gammal och strax därefter insjuknar även Snöberg själv och dör, 43 år gammal, även han i TBC.

Aron Holtsberg, 31, som länge hjälpt Snöberg att driva och sköta bokhandeln blir nu den nya ägaren.

I lokalen på Stortorget 34 fortsatte han att driva bokhandeln i 9 år innan han flyttade den 1876 till Kaggensgatan 16. Holtsberg ville vara modern och skrev i sina annonser att ”anhålles att resp. Besökande ej aftaga sina hufvudbonader!” Det var nämligen brukligt att man strök av sig mössan när man kom in i en ”finbo”. 1875 infördes kronan som myntenhet. Grosshandlare Johan Jeansson köpte stadsparken, som då ägdes av majoren Krusenstierna, och gav parken till Kalmarborna. 1879 fick Holtsberg sin första konkurrent Sahlbergska Bokhandeln som levde kvar till 1895. 1878 anställdes Hjalmar Appeltofft som medhjälpare i Holtbergs bokhandel och sedemera öppnade han en konkurrerande bokhandel 1885. Holtsberg själv grundade en filial i Borgholm 1869. 1880 drabbade tyfus staden och cirka 1700 personer insjuknade. Folkmängden uppgavs nu till ca. 10000 människor. Holtsberg var vid denna tid inte kry och begav sig åtskilliga gånger till kuranstalt i Tyskland för att vårda sin hälsa. 1881 övertog Alfred Johannes Westdahl bokhandeln och han drev den till 1885. 1882 endast 46 år gammal dog Holtsberg och man kan konstatera att tbc skördat även denne bokhandlare…

Fyra år stannade Westdahl i Kalmar sedan var konkursen ett faktum.

En bok vid denna tid kostade ca. 2-3 kronor. Lagboken kunde köpas för 5:25 (kostar idag över 1000:-) Bokhandlare nummer fem blev infödde kalmariten Karl Olof Elfverson. Han gifte sig med Bertha Jeansson, dotter till grosshandlare Johan Jeansson och dennes maka Emma Parrow.

Det verkar som svärfadern i bästa välmening inköpte bokhandeln till sin måg som av allt av döma inte var någon affärsman. Han var dock omtyckt som chef och hade duktiga medhjälpare att sköta bokhandeln. Biträdena bodde i rummen uppe på vinden över bokhandeln. Elfversons också naturligtvis. De åt mat tillsammans men Bertha var trött på att ingen passade mattiderna. 1890 begärde de anställda löneförhöjning och deras önskan var…en önskan om en någorlunda bestämd arbetsdag och litet ersättning för öfvertid: såsom förslag nämnes…man börjar om morgonen, då de vanliga sysslorna det fordrar, erhåller per dag 1,5 timmes mat-tid., är fri då butiken stänges, eller kl.8 e.m. För arbete efter kl.8 och för söndagsarbete begäres här i största ödmjukhet en extra aflöning af 25 öre per timma och i samma tanke som ofvan, stanna vi i djupaste vördnad, och bedja om ett svar inom en vecka efter sedan dessa rader synts i stadens tidningar. 1894 tar Nils Albert Dillberg över bokhandeln. Han var känd som den livlige, pratsamme bokhandlaren, som ofta förde in sina kunder i samtal så långa och djupsinniga, att de glömt sitt ärende och allt som oftast gingo ut ur lådan utan att köpa vad de ämnat. Han var också känd för att han alltid skramlade med nyckelknippan i byxfickorna.

Förutom böcker säljer man musikinstrument, glasögon, kikare, termometrar, cyklar, grammofoner, parfymer m.m. Dillberg fick en plats i Domkyrkan när det nya århundradet firades in och 1900-talet gick dem till mötes. 1908 kom glödlampan som självfallet var någonting fantastiskt. En stor bakelse kostade vid denna tid ca 40 öre. 1913 öppnades en bokhandelsfilial i Nybro som även den som Borgholms bokhandel sorterades från Dillbergs. 53 år gammal dör plötsligt bokhandlaren och dödsorsaken anges även nu vara lungtuberkolos. Claes Albrecht blev den sjunde bokhandlaren efter att i några år arbetat som medhjälpare. Han drev även pappershandel som då låg i hörnet Storgatan – Larmgatan. 1915 renoverades hela fastigheten där bokhandeln var belägen. Den största och finaste bokhandelslokalen i hela landet sades det vara och hela inredningen bestod av ek. Den sammanlagda hyll-längden uppgick till 1 km! Hur var det med konkurransen nu för tiden? Jo, det sägs att Albrecht varje kväll ”tog sig en runda” och kontrollerade att Appeltoffts hade stängt innan han själv slog igen portarna. Numera såldes även konst i affären och under en sommar på 1920-talet anordnade han en Döderhultsutställning i Borgholmsfilialen som fick mycket beröm! 1921 fanns det ca 300 bilar i hela Kalmar län. Radion gör sitt intåg i staden 1924. Bokhandeln fyller 100 år med pompa och ståt men festen med personalen uppsköts eftersom Claes Allbrecht var sjuk. Han dog av tuberkulös inflammation i ryggmärgen 1932.

Nu tog firman över av den första kvinnliga bokhandlaren. Fru Elna Albrecht fortsatte att driva bokhandeln i 10 år framöver. När man provade ut glasögon testade man olika par genom att läsa i psalmboken. Semester hade man en hel vecka och arbetstiden var mellan 8-20, men arbetstiden var mycket längre! Två måltidspauser fanns, en mellan 11-12 och en mellan 16-17. Inventeringen höll på i månader.

1935 fick man brev med adressen ”Till Dillbergska Bokhandeln i Sverige”. Det kom från Amerika och från någon som utvandrat dit härifrån. Boken skickades dock med vändande post.

Sommaren 1939 anställdes en ung Ture Jonsson som tredje springpojke. Han var då 16 år gammal. Ture fick då nyttja en trehjulig cykel med flak och han cyklade varje vecka ner till hamnen och hämtade gods från förlagen som kom med båt från Stockholm.

1942 övertog sonen Åke Albrecht bokhandeln. På mitten av 1940-talet gick de första Bokens Afton av stapeln. Östra Småland tog initiativet och genomförde dessa tillsammans med bokhandlarna i staden. Författare som Moa Martinson, Vilhelm Moberg, Maria Wine, Eyvind Johnson, Gösta Gustaf-Jansson, Ulla Isaksson m.fl. har gästat oss i Kalmar.

1963 köper Ture Jonsson bokhandeln och driver den tillsammans med sin hustru Gun. Ture var således den tionde i raden och han arbetade totalt över femtio år på samma företag.

1964 bestämdes att huset på Kaggensgatan skulle rivas varför bokhandeln fick flytta in i en barack under ett års tid belägen där bussterminalen finns idag.

1986 flyttades bokhandeln igen – nu till Storgatan 18 med stora lokaler i två plan. 1987 tog jag Katarina, dotter till Ture, över tillsammans med min man Lennart.

Vår historia ska jag också berätta, men det får bli en annan gång…